1 2 3 

 

Monica Bratt

År 1913, i Stocholm, föddes Monica Elisabeth Bratt. Som ung ville hon bli målare och därför gick hon på Otte Skölds målarskola och därefter på Konsthögskolan i Stockholm.

Under vintern, år 1936, studerade hon i Paris och kom därefter tillbaka till Stockholms Konsthögskola. Bratt gjorde många sådana studieresor till bland annat Frankrike, Storbritannien och Italien, som hon blev särskilt fäst vid.

Hon utvecklades speciellt mycket när hon tillbringade ett halvår i Italien år 1939, där hon blev väldigt inspirerad av den romerska stilen och framförallt keramikkonsten.

Då hon studerade på Konsthögskolan blev hon tillfrågad om hon ville rita glas för Reijmyres glasbruk, vilket lyckligtvis innebar att hon ändå kunde få avsluta sin utbildning vid sidan om. Detta bidrog delvis till att hon tackade ja till förfrågan.

Då Monica Bratt gifte sig med Ebbe Wijkander, som arbetade som civilekonom, flyttade brudparet till Göteborg och bildade familj. Vid detta laget var Monica Bratt redan konstnärlig ledare vid Reijmyre och fortsatte även med detta yrke, trots flytten.

 

Reijmyres Glasbruk blev oerhört snabbt berömt för Bratts stora, robusta glas i en rubinröd nyans, vilka fick namnet “Kolmårdens röda guld”. Glasmassan till dessa tillverkades enligt ett hemligt recept som endast hyttmästaren kände till.

Det var genom en tillsatts av kadmiumsulfid och selen som den röda färgen framträdde. Men tekniken var också mycket viktig, även vid de minsta fel kunde färgen bli gul eller nästintill sotsvart.

Monica Bratts största inspirationskälla, förutom den romerska keramiken, var ädelstenarna rubin, smaragd och safir och det var just dessa färger hon strävade efter att få sina glas att efterlikna.

Dessa färgsprakande verk lade folk märke till under den gråa krigstiden då det rådde en dyster vardag för många människor. Dessutom blev bruket känt för sitt vackra vardagsglas för en relativt låg prislapp.

Särskilt berömt blev som sagt det rubinröda glaset som även gav Bratt namnet “Rubinen från Kolmården”.

Ofta förväxlas Bratts röda glas med många andra som också kommer från Reijmyre, något som kan vara lätt att göra eftersom hon sällan signerade sina verk.

Efter femton år hos Reijmyre, med stor framgång, hedrades Monica Bratt med en glasutställning på NK:s konsthantverksavdelning, vilken sägs ha blivit mycket uppskattad. På utställningen presenterade hon även sin nya “scarabé”, en smaragdgrön skål, samt ett antal andra nya glasföremål.

År 1958, det vill säga sex år efter glasutställningen, lämnade hon Reijmyre glasbruk på grund av sjukdom.

Hon avled tre år senare, bara fyrtioåtta år gammal.

En av hennes döttrar berättade att modern lämnat kvar var sin låda med särskilt utvalda glas till sina döttrar.

Tro det eller ej, men Monica Bratt var en väldigt ovanlig kvinna på sin tid. Hon arbetade som en kvinnlig glaskonstnär, då branschen helt klart dominerades av män. Hon var en av de första kvinnorna I Sverige som gjorde karriär trots barnafödande. De flesta kvinnor förväntades vara hemma och ta hand om hus och barn och eventuellt ha ett simpelt småjobb.

Monica Bratt visade att livet kan vara mer än så.

Sammanställt och skrivet av Isabelle Sundberg

 

Tillbaka: startsida / urval av föremål